Dumpa en kompis
Jag har en kompis som jag med jämna och ojämna mellanrum inte orkar med. Jag undviker hennes telefonsamtal, låtsas inte se hennes mejl i inkorgen. Vid det här laget har jag lyckats undvika henne i ca 4 månader. Hon tar all min kraft de gånger vi talas vid, hennes mejl handlar bara om de senaste förskräckligheterna som drabbat henne. Aldrig en fråga om hur jag har det, ingen paus för att ens försöka ge mig en chans att öppna munnen. Hon ger mig absolut ingenting, förbrukar allt mitt syre.
Är det konstigt att jag ledsnar?
För några år sedan hade vi en liknande situation, det tog närmare 1 år innan vi tog upp kontakten igen. Är det ens lönt att ta upp kontakten den här gången? Hur dumpar man en kompis man inte längre orkar vara kompis med?
Är det konstigt att jag ledsnar?
För några år sedan hade vi en liknande situation, det tog närmare 1 år innan vi tog upp kontakten igen. Är det ens lönt att ta upp kontakten den här gången? Hur dumpar man en kompis man inte längre orkar vara kompis med?
Att strula med Markus
Titt som tätt ploppar en mans namn upp i mitt medvetande... Markus heter han.
En gång i tiden var jag så, så, såå förälskad i honom att jag inte visste hur jag skulle bete mig i hans sällskap. Och än värre blev det efter att vi efter en fest strulade och hamnade i samma säng. Dock inget sex. Efter strulet blev stämningen än värre och eftersom vi dessutom jobbade ihop blev läget olidligt.
Jag är den första att erkänna att jag nog var den som var värst, men jag visste liksom inte vilket hål i marken jag skulle krypa ner i när Markus en dag tog mod till sig och konfronterade mig om strulet med orden: "... det är bara sånt som händer. Inget mer med det". Jag kände mig totalt tillintetgjord och som värsta slampan då jag tyckte att han med sina korta ord totalt föringade det som hänt mellan oss, OCH som varit på gång en längre tid.
Idag ångrar jag så bittert att vi aldrig riktigt talade ut om det som hände. Markus var verkligen en pärla, och jag kan inte låta bli att undra var han finns nuförtiden. Jag hoppas han har det bra och kanske rentav satt en massa barn till världen som alla har hans vackra ögon och fantastiska personlighet!
En gång i tiden var jag så, så, såå förälskad i honom att jag inte visste hur jag skulle bete mig i hans sällskap. Och än värre blev det efter att vi efter en fest strulade och hamnade i samma säng. Dock inget sex. Efter strulet blev stämningen än värre och eftersom vi dessutom jobbade ihop blev läget olidligt.
Jag är den första att erkänna att jag nog var den som var värst, men jag visste liksom inte vilket hål i marken jag skulle krypa ner i när Markus en dag tog mod till sig och konfronterade mig om strulet med orden: "... det är bara sånt som händer. Inget mer med det". Jag kände mig totalt tillintetgjord och som värsta slampan då jag tyckte att han med sina korta ord totalt föringade det som hänt mellan oss, OCH som varit på gång en längre tid.
Idag ångrar jag så bittert att vi aldrig riktigt talade ut om det som hände. Markus var verkligen en pärla, och jag kan inte låta bli att undra var han finns nuförtiden. Jag hoppas han har det bra och kanske rentav satt en massa barn till världen som alla har hans vackra ögon och fantastiska personlighet!
