Tonårsbrudar
Vadan denna fascination att se sig själv på bild?
Kolla er runt på stan nästa gång ni är där: överallt dessa tonårsbrudar OCH killar som fotar sig själva med mobiltelefon eller digitalkamera. Inte för att föreviga sig själva på en plats eller tillsammans med kompisgänget, utan helt enkelt bara dem själva i extrem närbild.
För inte så länge sedan var jag på en lång resa med ett sällskap jag inte kände sedan tidigare och i detta sällskap fanns två tonåringar. Deras respektive kameror gick för högtryck, överallt och hela tiden. Vid ett tillfälle visade de mig sina bilder, och det var inte en enda som visade de världskända platser vi besökt - ALLA bilder visade dem själva i olika poser. De kunde lika gärna ha stått hemma i sina flickrum... Tonårskillar verkar ha tagit steget lite längre, till att filma sig själva i tid och otid.
Vad är det som saknas den generationen egentligen? Ja, inte trodde jag att det var en brist på bekräftelse - men nu har jag verkligen börjat undra...
Mörkaste hemligheten
Jag tycker att det händer allt oftare, nästan dagligen. Vi springer alla runt i villfarelsen att vi är så jävla öppna och liberala, när vi i själva verket inte är annat än förbannat rädda och pryda. Vi spelar alla så öppna, men när det ärliga svaret kommer så stoppar vi huvudet i sanden. Vad är vi så rädda för?
Att någon ska komma på vår allra mörkaste hemlighet?
Är jag den enda?
Vad är det för fel på folk?
Idiot!!!
Just som spänningen låg som allra tätast i salongen hördes: piiip, piiip, piiip...
För en kort stund såg huvudrollsinnehavaren ut att fundera på att säga något spydigt till den skyldige idioten.
Krav? Skyldigheter?
På våra händers tio fingrar kan vi minsann räkna upp alla möjliga rättigheter, men vi är f-n så dåliga på att inse att det med rättigheter också kommer ett otal skyldigheter och en möjlighet att faktiskt ställa krav på motprestation.
Att ställa några som helst krav på en svensk är som att fullkomligt meja ner hela personen.
Melodifestivalen
När SVT har hittat ett "vinnande" koncept håller de mer än krampaktigt kvar i det... Är det inte dags att skrota Luuk och Björkman och istället våga något nytt?
Tänk att inget har förändrats med tiden
En kille som jag tidigare i mitt liv använt som kroppsligt tidsfördriv dök av en händelse upp på en hemsida, med bild och allt. Och med ett blont litet sällskap tätt intill. Det var banne i mig som att se sig själv reinkarnerad, så här 12 år senare.
Tänk att inget tycks ha förändrats med tiden när det gäller mitt tidigare struls preferenser vad gäller tjejer. Det enda som hänt är att han blivit äldre, medans tjejerna fortfarande är kring den ålder då han och jag hade trevligt tillsammans.
Hur länge ska han orka hålla jämna steg med den nya generationen tjejer han kurtiserar?
Öh farbror, du börjar bli gammal nu. Och kanske vuxen också?!
Fint folk?
Blåsta brudar i media
Är så less på alla dessa brudar i media som gjort sig ett householdname genom att vara förvirrade bimbos!
Det är mer än en som spelar på gamla äckliga stereotyper som exempelvis att kvinnor behöver tas om hand om.
Och de verkar dessutom ha vuxit fast i sina Odd Molly-kläder.
Föräldrar och deras barn
Jag struntar i vad ditt barn kan, hur många gånger det kräks, hur jobbigt det är med det nya förslaget om vab...
Taskigt?! Nej det tycker jag inte, bara j-ligt skönt och helt ärligt från min sida.
Ja, vilken j-la värld!
Jag påpekade att jobbet är under en övergående period, ett par månader enligt hans egen utsago. Han tyckte att det låter som en undanflykt från en dålig förälder som vill döva sitt dåliga samvete över att inte ha funnits till hands för sitt barn under dess uppväxt.
*kräks*
Jag kontrade med en syrlig kommentar: "... inte sjutton är det just de två månaderna barnet kommer hålla emot dig när det vuxit upp".
